|
Menu
(1)
(65)
Related
|
Articles / Winter Trek -2015
Published: 2015-01-28
Category: Camps, Treks & Adventures
Lätt packning har på nåt vis blivit synonymt med SMM. Fast en uppsjö lätta saker adderas snabbt upp till en avsevärd vikt. Ett annat faktum som påverkar packningen och vikten, är fördelningen. Normalt så får var och en bära sin egen packning. Det gäller åtminstone säsongerna vår, sommar och höst. I detta fallet blev den "lätta" packningen tung, då endast en toboggan fanns att tillgå.
En ytterst avgörande faktor för den upplevda påfrestningen, är naturligtvis den egna fysiska formen. Uthålligheten skulle ju inte försämras om lite fysiskt träning inkluderas i vardagen. Det är bara att inse att ren viljestyrka inte är tillräckligt. Det blir s.a.s. en idiotisk kamp mot verkligheten. Alltså, lektion 1A: Ta dig upp och ur soffläget och ackumulera lite stamina. Och.. Inför nästa säsong, utöver uthålligheten, så skall agendan inkludera ett införskaffande/tillverkande av en egen toboggan. Det är ett vitalt måste i var mans utrustning.
Vi (Sebastian och Mike) packade bilen med den magra packningen och gav oss ut till startpunkten. Helt magnifikt vinterväder hade vi välsignats med, -5 grader och c:a 10 cm snö. Inte direkt snöskoväder, men trots det så inkluderades de i packningen. Tanken var att göra lite exkursioner för att titta på områden inför framtida primitiva träffar.
Det tog oss c:a 2 timmar att ta oss till den tänkta lägerplatsen. Förutom förlust av vätska genom svett, så fick vi även tillskott av väta, genom att vi gick ner oss i ett sankt område. Blöta mockasiner till trots, så höll vi oss varma genom att så mycket som möjligt undvika stillasittande. Att ull är fantastiskt har vi säkert ordat om tidigare. Våta ullsockar funkar också till viss del. När det väl blir mättat med fukt, så tappar det dock lite av sin funktion. Lätt åtgärdat genom att sätta på sig torra.
Väl framme efter diverse slit och släp, inmundigande av trailmix, vatten och indentifiering av viltspår, så lokaliserade vi lämplig lägerplats. Efter snabb uppdelning av arbetsuppgifter, så satte vi igång. Inkluderat i uppgifterna är: insamlandet av ved, granris, tinder, ännu mer ved, diverse störar för tripod och som bas för vindskyddet. Skogen var ytterst välgallrad, och ved var inte det allra lättaste att hitta.
Då det var relativt tät skog och träden fulla med snö, så var valet ganska naturligt att sätta upp ett skydd/tak för detta. Ja, eller diskussionen är oftast densamma om vilken typ av konstruktion som ska byggas; diamond, lean-to eller rent av en Jeremiah Johnson, d.v.s. krascha på plats. Valet föll denna gång, som så många andra, på ett lean-to eller traditionellt vindskydd. En tvärslå fixerades på lagom höjd mellan två träd vid öppningen mot elden. Sen läggs tre eller fyra uppepå, med jämna mellanrum och lutas i riktning från öppningen. På dom lades tarpen.
När allt var på plats och sovplatserna utsedda, så stod elden näst på tur. Då värmen skruvats upp på max, så var det bara att börja smälta snö. Inget är så gott som varmt vatten då törsten, kylan och tröttheten gör sig märkbar. När så grytan preparerats och sakta puttrade med sitt innehåll av kött, fläsk och ris, så var det dags för byte av blöta mockasiner o ullsockor.
Då maten var klar, uppäten och den traditionsenliga pipan tänts, så var allt helt perfekt. Mörkret hade infunnit sig och tystnaden var så märkbart öronbedövande. Samtalen i mörkret och pipröken avlöste varandra. Det var funderingar, drömmar, projekt och lösa planeringar om framtida äventyr. Sakta men säkert kom tröttheten och vi la oss tillrätta i våra bedrolls och somnade in, typ kl. 20.00 en fredag kväll.
Märkligt hur en pissblåsa kan hålla en vaken i timmar. Tydligen är det i småtimmarna viktigare att behålla värmen i filtarna, än att få sig en god natts sömn. Hjärnan kör nån konstig för- och nackdels konversation med sig själv. Kan man tillverka en urinerings-kalebass? Finns det nåt belägg för att såna fanns? Nåja, när problemet väl åtgärdats så somnade jag som en stock.
"Jaha, hur gör vi nu?" var orden jag vaknade till. Vanligtvis, så vaknar man till en knastrande eld som startats av David. Men då han inte var närvarande, så fick vi själva ta tag i saken. Mer ved samlades ihop och grytan sattes på för en uppvärmande frukost. Vi gjorde upp planer för dagen, som var den sista i denna årets första vinterupplevelse. När påfyllning av vätska och näring gjorts, så började vi sakta riva lägret, packade vår toboggan och begav oss hemåt. Det var tyngre före denna dag, då det blivit märkbart varmare. Vinden hade nu tagit i, och temperaturen till trots så tycktes kyleffekten värre än föregående dag. Vi cacheade packningen vid två tillfällen och snörade på oss snöskorna. Vi tog oss till ställen Sebastian rekat ut, som platser för eventuella framtida primitiva träffar.
Avsked och avslut är tråkiga saker, men äventyret slutade precis där det började: med musik-introt till westernshowen på High Chaparall nynnandes i huvudet. Waugh!
Thunder and Lightning,
/Mike and Char
|
|
|